Einstein som skurk och hjälte

Hufvudstadsbladet 17.1.2005

I pulp fiction om hotet från rymden finns det alltid en vetenskapsman - antingen en skurk som vill förinta världen, eller en hjälte som räddar den. En Einstein.

Ingenting var lämpligare än att avsluta årets vetenskapsdagar med föreläsningar om Einstein inom populärkulturen. Lyckligtvis var Einstein inte bara ett geni, han hade också spretande hår. Så ikonen är omedelbart igenkännbar för miljoner människor.

Einstein var också en god människa. När de flesta vetenskapsmän i USA måste retirera under senator McCarthys jakt på inbillade kommunister fortsatte Einstein sitt arbete för nedrustning och fred. En vetenskapsman på lägre nivå såsom atombombens fader J. Robert Oppenheimer dukade under för McCarthys förföljelse, men Einstein var oåtkomlig.

- FBI-chefen J. Edgar Hoover avskydde allt som den judiska intellektuella Einstein stod för, berättade Kimmo Ahonen från Åbo universitet, som höll ett föredrag om Einstein, det kalla kriget och scifi-filmerna.

FBI:s Einsteindossier växte under årens lopp till 1 800 sidor. Försöken att få Einstein förvisad blev nästan en tvångsföreställning hos Hoover, men han kunde aldrig bevisa att Einstein skulle ha spionerat för Sovjetunionen.

En våt dröm

Ahonen har fått uppleva många filmfreakars våta dröm - han har fått titta på så många scifi-filmer från 1950-talet som möjligt, i syfte att samla material till sin forskning. Einsteins rykte förvandlades till olika dramatiska arketyper eller klichéer i filmerna.

Normalt var det en Einstein-klon som räddade världen i scifi-litteraturen och skräckfilmerna. Men visst förekommer också exempel på onda Einsteinar.

- Vanligtvis spekulerade filmerna mera om hotet från vetenskapen än om dess potentiella välsignelser, sade Ahonen. Detta även om scifi, med dess beundran för rymdteknologi, utgick ifrån en idealisering av vetenskapen.

Han skiljde mellan fem forskartyper i filmerna. Den gamla visa tankspridda professorn, Einstein-klonen. Den tillbakadragna och försmådda hjälten som lyckas stoppa främlingarnas invasion. Grupparbetaren som medverkar med militären för att stoppa hotet. Den galna vetenskapsmannen, Frankensteins efterkommande. Och sedan den femte typen - den illojale som går över till fienden.

Ahonen illustrerade vetenskapsmännens dubbla roller i två klassiker från 1951, Robert Wises The Day the Earth Stood Still och Christian Nybys The Thing from Another World.

I den förra filmen är det en vis Einstein-klon som räddar världen genom att höja sig över de politiska tvisterna. Men i den senare filmen gör vetenskapsmännens oförmåga att leva sig in i känslor dem till kollaboratörer med fienden.

De här dubbla rollerna lever kvar i dagens filmer.

Gång efter annan är det någon övermodig vetenskapsman på professorsnivå som överskattar sin egen kunskap och oavsiktligt släpper loss ett fruktansvärt hot mot mänskligheten. Men så är det någon varmhjärtad ung (gärna kvinnlig) forskare på postgraduate-forskarnivå som räddar världen genom sin godhet och empati, kombinerad med sakkunskap.

IQ blir bundsförvant med EQ.

ERIK WAHLSTRÖM